Sol och pool.

Andra helgen i Asunción och vi hade förstås tänkt gå ut ikväll. I torsdags var vi på omtalade Brittania pub, ett trevligt ställe som finns listat i Lonely planet och därför lockar folk från ”hela världen” (fast så många turister är ju här inte förstås) Schysst ställe där vi satt under bar himmel på en terrass och drack cerveza grande som serverades i en stor ”kyltermos”. Dit tänkte vi återvända ikväll för att sedan se var benen bar, men tji fick vi. Efter att ha spenderat några timmar i solen vid poolen idag utan att äta så mycket, och sen när vi kom hem, hungriga, hetsäta en hel burk oliver, drabbades både jag och Anastasia av envist magknip. Så i stället för att göra stan har vi ägnat kvällen åt att planera in lite semester:

• Iguazúfallen (Nästnästa helg)
• El Chaco och Bolivia (11 – 20 dec)
• Buenos Aires (26 dec – 2 jan)
• Uruguay (2 jan – 10 jan)

Ja, vi ska hinna med uppsatsen också. Vi ska vara sjukt effektiva.

Asunción växer, jag gillar staden mer och mer. Igår var vi med på en stor presskonferens som Unicef anordnade och påväg i bilen till lyxhotellet där träffen var fick vi en sightseeing genom staden och insåg att vi inte sett en bråkdel. Finns massor att se och det ser vi fram emot att göra när vi får tid! Det kom 30-40 journalister på presskonferensen (undrar hur många som kom för gratismaten?) och det var riktigt intressant att se bara hur de ser ut, vilka frågor de ställde, hur de jobbar. Kul! Och nästa vecka är de vår tur att ställa frågor till journalisterna.

Idag var det riktigt svettigt och nu kommer det bara bli varmare och varmare. (45 graders värme kommer vi uppleva enligt Marike.) Som tur är befinner vi oss i den byråkratiska processen att bli medlemmar på the german club, så snart har vi förhoppningsvis tillgång till pool när vi vill!

Så långt allt frid och fröjd i Asunción. Något jag dock aldrig kommer vänja mig vid (hoppas jag) är fattigdomen som är så extremt tydlig, med barnen som jobbar mitt i trafiken på gatorna. Pojkar som jonglerar framför bilarna, flickor som rusar fram och ber att få tvätta fönsterna när de stannar för rödljus, bebisarna som ligger på filtar bredvid sina syskon mitt på trottoaren och de vuxna också förstås, som mer eller mindre bor med sina barn på gatan. Det är en syn som är svår att smälta och som blir mer och mer påtaglig känns det som. Problemet är så stort och svårlöst så det nästan känns hopplöst och tydligen blir det ännu värre när skolorna slutar inför julen. Har många bilder i huvudet men har knappt fotograferat nånting i stan, det känns bara fel på nåt sätt. Om nån vecka får vi förhoppningsvis följa med och se hur Unicef jobbar med gatubarnen i sina projekt, det ser jag fram emot.

Nu dags för sömn. Ingen vilodag för oss imorgon utan hårt jobb med uppsatsen. Men det går ju an när man har resor att se fram emot.

Buenas noches!

V: På kyrkogården Recoleta, där varje grav är ett utsmyckat hus. Innanför dörren står kistan och fotografier, man kan se kistan i fönstret.
H: Anastasia och vår housemate, katten Jo-jo från Jordanien.
N: En jättestor avokado. Jättegod. Stor entusiasm från min sida.


V: I köpcentret "Shopping del Sol". Ett enkelt klädköp (som shortsen på bilden) är en stor procedur, man får uppge för- och efternamn som de skriver in på datorn, sen kommer ett kvitto stort som ett A4 ut som man går med till kassan, betalar och får en stor stämpel - "PAGADO" (betalt)
H: På Peruansk restaurang.